Resultatet visar att tillgången på bil är avgörande för hur elever på Lerums Gymnasium väljer att ta sig till skolan. Alla fem respondenter har minst två bilar hemma. Detta ger skäl att tro att det är därför de har möjlighet att ta en av familjens bilar till skolan. Det går i linje med att det i Lerums kommun har skett en ökning av antalet personbilar, mopedbilar och a-traktorer under åren. Antalet bilar på skolgården räknades dessutom till höga antal varje dag. Att tillgången på bil har ökat bland invånarna är troligtvis en anledning till att elever väljer att ta bilen till skolan trots den ökade kunskapen om klimathoten. Tillgången till bil möjliggör för elever att ta bilen till skolan. Ökningen av a-traktorer och mopedbilar möjliggör det dessutom för elever som är under 18 år att transportera sig till skolan.
Enligt resultatet känner elever inte att de har en möjlighet att påverka klimatet i rätt riktning. Det stödjer Holmquist och Olander studie (2018) som förklarar att gymnasieelever är väl medvetna om vilka förändringar som sker men lägger ett stort ansvar på andra delar av samhället snarare än sig själva. Eleverna på Lerums Gymnasium tycker i enlighet med Holmquist och Olanders påstående att det största ansvaret i frågan om klimatet ligger hos hos makthavare. Trots att de fem eleverna anser sig vara miljömedvetna så tycker de att deras transport via bil till skolan inte kommer att påverka klimatet ur ett större perspektiv. Eleverna upplever att de som ensamma individer inte kan påverka klimatförändringarna i en positiv riktning överlag särskilt mycket med deras beslut i vardagen. Det är möjligt att eleverna enligt Espen Stoknes (2017), på det väl förekommande sättet, försvarar sig mot problemen med tanke på det stora avståndet mellan dem och makthavare. Det blir ett sätt för eleverna att rättfärdiga det beteendet istället för att ändra sina vanor snarare än att lägga över ansvaret på politiker eller stormakter.
Eleverna tänker mycket på klimatet och är medvetna om förändringen som pågår, men bilkörning är ingenting som de planerar att minska på med tanke på klimatförändringarna eftersom att det inte oroar dem till en tillräckligt hög grad. Den enda anledningen bakom att de funderar på att köra bil mindre handlar om den summa pengar som det kostar dem. Det går i linje med Anderssons studie (2021) som visar på att ungdomars konsumtion snarare påverkas av priset än klimatpåverkan. Eleverna menar att de själva inte blir påverkade av klimatförändringarna utan att det främst berör andra. Enligt psykolog Espen Stoknes så är avståndet till problemen en av de bidragande faktorerna till att ungdomar inte agerar i klimatfrågan. Ingen av eleverna påverkas av klimathotet i egen hög person, vilket gör att det skapas ett avstånd till problemet. En annan möjlig förklaring till att fler väljer att ta bilen är att de upplever att de kompenserar med att göra andra saker för miljön. De rättfärdigar beteendet och känner att de ändå gör någonting för miljön. Flera av eleverna väljer att avfallssortera och ett par väljer att handla delvis second hand. Den vanligaste kompensationen gällde avfallssortering, vilket Andersson bekräftar i sin studie är någonting som ungdomar upplever att de gör för att påverka klimatet. Den här anpassningen efter klimatet passar bättre in i deras livsstil än vad det gör att transportera sig på ett miljövänligare sätt till skolan. Enligt Espen Stoknes är en anledning bakom att det är vanligt att tränga bort problemen angående klimat att det är svårare att ändra sitt beteende än sin tanke. Genom att eleverna tänker att de gör andra saker för miljön så kan de tränga bort sina negativa vanor.
Fortsatt visar resultatet att ungdomar har en öppen inställning till att åka kollektivt eftersom de svarar att de hade kunnat tänka sig att transportera sig på det sättet. De utmärkande faktorer som hindrar eleverna från att faktiskt ta kollektivtrafiken är att det inte är bekvämt, att det kostar eftersom att de bor inom sex kilometer från skolan eller att det helt enkelt inte finns möjligheten att röra sig kollektivt från deras bostad. För att eleverna ska ändra sitt sätt att transportera sig så behöver kollektivtrafiken i Lerums Kommun alltså bli mer lättillgänglig genom att gå mer kontinuerligt och till fler hållplatser. Dessutom behöver kollektivtrafiken till skolan bli gratis även för de ungdomar som bor inom sex kilometer från skolan. Dock visar resultatet också att två respondenter av fem som faktiskt har möjlighet att åka kollektivt gratis till skolan ändå väljer det, enligt dem, bekvämaste alternativet – bil. Även om kollektivtrafiken utvecklas så kommer eleverna behöva anpassa sig efter tider, vilket de inte behöver när de väljer att ta bilen till skolan. Bilen blir alltså fortfarande det bekvämaste alternativet. Anledningen till att eleverna vill känna sig bekväma är troligtvis för att de är vana vid att göra det. Tidigare i resultatet så konstaterades att tillgången av bil hos elever har ökat, eftersom att bilar per invånare och därmed familjer har ökat, enligt Statistiska Centralbyrån (2020). Det här har troligtvis lett till att ungdomarna är uppväxta med att transportera sig med bil. Alla fem respondenter hade tidigare haft en moped klass 1 eller mopedbil och har därmed transporterat sig till skolan med hjälp av ett fordon på egen hand sedan de var 15 år gamla. Det gör steget mot att transportera sig kollektivt större än om de hade varit vana med att göra det innan de fick körkort.
Eleverna är tydliga med att de inte anser att kommunen jobbar för att unga ska uppnå en klimatsmart livsstil, eller att unga i kommunen får Sveriges bästa förutsättningar för att leva klimatsmart som påstått. Det kan vara en stor anledning till att eleverna väljer att ta bilen till skolan. Det går i linje med Espens Stoknes psykologiska perspektiv om att människan har ett för stort avstånd till de som faktiskt tar de avgörande besluten. För eleverna på Lerums Gymnasium är det i första hand kommunen. Hade kommunen involverat eleverna i politiken som rör klimatet så hade avståndet mellan politiker och elever minskat. Därmed hade avståndet mellan elever och beslutsfattare minskat. Det hade troligtvis gjort det enklare för elever att engagera sig i frågan eftersom de de hade kunnat vara med och påverka.
Precis som att elever känner att de är för långt ifrån dem som tar besluten, så känner politiker att de är långt ifrån elever. Ingen av eleverna verkar ha ett större intresse för miljöfrågor, vilket kan vara en anledning till att politiker inte söks upp. För att elever ska bli mer engagerade så bör rimligtvis politiker i första hand kontakta elever för att skapa ett intresse. Därmed blir det svårt för ungdomar och politiker att få kontakt i Lerums Kommun, eftersom att politiker ser det som främst rektorers, lärares och elevers ansvar att öppna dialog. En annan tydlig aspekt till varför elever och politiker bör kommunicera är att de har olika åsikter kring vad som krävs för att ungdomar ska ta kollektivtrafik. Eleverna svarar att de kan ta kollektivtrafik om den existerar nära deras hushåll samt om det är billigare än att åka bil. Politiker tycker att det största problemet med kollektivtrafiken är att tiderna inte timear, vilket ingen av eleverna nämner som problem. Att eleverna inte nämner det som ett problem beror förmodligen på att de måste finnas en buss att åka med i första hand för att bussen ska timea dåligt med en annan buss eller ett tåg. De har alltså olika åsikter om vad som skulle göra så fler tog kollektivtrafik. Med bakgrund av detta går det att anta att även fler frågor och beslut gällande ungdomar inte påverkas av ungdomars inflytande.
Slutsats
Kollektivtrafiken i Lerums Kommun har potential att bli bättre vilket som konsekvens troligtvis skulle minska antalet elever som väljer att ta bilen till skolan. Dock är inte bristande kollektivtrafik den enda orsaken till att ungdomar på Lerums Gymnasium väljer att ta bilen till skolan. Faktorer som enkel tillgång på bil, bekvämlighet och avstånd till klimatförändringarna spelar en mer betydande roll. För att få ungdomar att transportera sig på andra sätt bör de bli mer involverade i klimatpolitiken, i första hand lokalt. Känslan av att kunna vara med och påverka kan vara ett sätt att få fler elever engagerade. Det måste komma från ungdomars eget initiativ eller med påtryckning av rektor, eftersom att politiker ser det som skolans och ungdomars ansvar att höra av sig till dem.
Eleverna ser inte ett större hot mot sin egna existens, vilket leder till att det är lätt att tänka bort problemet och intresset för frågan minskar. För att få ungdomar mer engagerade så bör kommunen ge förslag på vad de kan hjälpa till med. Förslagen bör inte va för stora eftersom eleverna då inte kommer anse att det är värt att ändra sitt beteende och livsstil. Ett förslag på vad kommunen kan göra är exempelvis att bidra med gratis kollektivtrafik för alla ungdomar till skolan, oavsett deras avstånd till den. Det kan dels få fler elever att välja att ta bussen, men också se att klimatfrågan är ett problem. Genomför kommunen gratis kollektivtrafik blir det en tydlig signal om att kommunen engagerar sig, vilket förhoppningsvis kan leda till att fler gör det. Vänjer sig fler vid att ta bussen till skolan så kan troligtvis elever använda sig av det även i andra sammanhang och fler kommer då transportera sig på ett hållbart sätt.